På en veteranmarknad fick jag syn på det här skåpet och det bara klickade. Ville ha. Så fint det skulle kunna bli med lite omvårdnad. Men alldeles för stort. Gick vidare bland cylindrar och annat "bråte" men återvände till skåpet och bara stod där o tittade. Tog en bild. Gick vidare igen. Resonerade med mig själv och gick tillbaks för tredje gången och bad att få mäta det. Sen blev det långa förhandlingar både med försäljerskan och med maken. Skåpet vann. Och fick åka hem på husbilens cykelställ.
Sen blev det städning, tvättning, lagning, slipning, målning, renovering under en lång tid. Lyckades skrapa fram lite originalfärg underst som fick bestämma det nya utseendet. En låda saknades och därmed blev det nästa julkalenderkänsla.... 24 lådor kvar att försöka hitta vackra beslag till. Jodå, internet har mycket att erbjuda i den vägen men den ekonomiska aspekten blev svindlande. Ett antal skrapsår, blåmärken, missade hammarslag och färgfläckar senare fick lådorna draghandtag gjorda av en överbliven läderbit, pappersklips och tandpetare. Ja, på ett par ställen blev det tom blomsterpinnar som fick fylla upp. Men det blev riktig fint till slut. Nu återstår bara att få dörrarna på plats och förflytta skåpet till hedersplats på kontoret...fortsättning följer...
